amandahemlig

Vi firade mamman med blåbärspaj och genomgång av hennes gamla fotoalbum. Jag fixade ihop ett kort som hon ska få tillsammans med hennes försenade (helvete också) present. Love you mommy.

Veckans Pannfajt. Uppgift: skriv utifrån en sjuklings perspektiv. Vet inte riktigt hur nöjd jag blev den här gången, men nåväl.

Håret smetade i flottiga stripor runt ansiktet när jag ännu en gång kastade mig över toastolen och gjorde mig av med det min kropp ansåg oönskat. Själv önskade jag att det fick stanna kvar i magen där det hör hemma.

Förvånad över mängden och ljuden jag lyckats få ur mig vilade jag armbågen på sitsen och stödde min febriga panna, strök striporna ur ögonen och andades ut. Där får man för att man avnjöt ”Dagens Paella” på en något tveksam restaurang på en av semesterortens bakgator.

På skakiga ben reste jag mig långsamt upp och tvingade min kropp framåt och slutligen ner i den studsiga hotellsängen på Sunnyside Resort. Den 40 gradiga värmen matchade min egen kroppstemperatur, ingen optimal vistelseplats för den döende precis. Lakanet var blött av svett och tårar och jag kände mig lika miserabel som jag antagligen såg ut.

Min make sov utmattad nere i en av solstolarna vid hotellets pool, glad över att ha valt ”Dagens Soppa” vid restaurangbesöket. Och även om jag själv skickat ner honom dit för att slippa kräkfestivalen var en liten del av mig förbannad för att han inte satt vid min sida och klappade mig på pannan. Beredd att lyda minsta vink om vatten eller spann. Nåväl, utan honom hade jag inte kunnat ta mig till den studsiga hotellsängen överhuvudtaget.

Fan, jag borde vetat bättre.

Jag skulle ritat idag, men det går bara inte. Så jag struntade i det och skrev istället. En Pennfajts-uppgift där man ska skriva om hur det är att leva med en författare. Varsågoda.

Röklukten sticker till i näsan och jag vaknar med ett ryck. Efter några millisekunders förvirring förstår jag att det är Amanda som sitter med sitt nattsvarta morgonkaffe vid köksfläkten och röker. Stirrandes in i kaklet, precis som hon brukar. Varje morgon. Jag ligger kvar och väntar på ljudet av tangenter. Efter ciggen kommer inspirationen, brukar hon säga. Och det gör den.
Amanda kommer in till mig med en kopp kaffe en halvtimme senare, pussar mig på pannan och stryker mig på kinden. Kärlek i ögonen och nikotinfläckar på fingrarna.
Jag ler och blåser på det rykande kaffet.

Nästan ett kapitel senare ger vi oss ut i höstkylan, svaga solstrålar letar sig igenom trädkronorna, och hon har sin lite för stora stickade mössa på sig. Jag ser hur hon insuper varje ögonblick och ser på saker på ett speciellt sätt. Som om hon ser de för allra första gången. Hon älskar hösten. Ibland tar hon upp sitt anteckningsblock och skriver, små ord med spretig handstil.

Det märks att det är en riktigt bra skrivdag. Hennes hår är ihoptrasslat till en stor knut mitt på huvudet, ögonen är lätt stirriga och det verkar som om hon inte kan skriva fort nog. Tangenterna smattrar, och kaffebryggaren puttrar. Jag vet att hon inte ska bli störd, vill inte tappa spåret.

Men det är ändå de dagarna med skrivkramp jag uppskattar mest. Det är då jag får ha henne för mig själv. Tätt omslingrade i sängen, och jag får vakna av hennes kind mot mitt bröst istället för en stickande röklukt i näsan.

Eh, hej. Jag har gått med i en grej som heter Pennfajten. Man får skrivuppgifter varje vecka som publiceras anonymt på deras blogg typ. Asroligt! Här är iallafall min första uppgift, som skulle handla om ett brott från två olika synvinklar. Gärningsmannen och offret. Hepp!

p.s. Det är inte jag som döpt mig till "666", så ni vet. d.s.

Ett stycke utbyggd tatuering färdig. Riktigt jävla asroligt att göra och rätt skönt när man har något att utgå ifrån. Wäh wäh wäh, mer sånt!


Före:

Nästan det första jag ritade när jag hittade mina gamla Alligator pennor, som jag fick i typ femte klass, var de här godsakerna. Rätt sött ändå. Alla färdiga teckningar sätter jag in i en fin rosa pärm som jag köpt på Åhléns, då blir det lite extra mysigt att titta igenom.

Bläck, blyerts.

Födelsedagspresent till en skräckfilmsfantast. Helst jättegamla med jättemycket fejkblod!
InDesign, Illustrator, Photoshop

Någon sa att flygande blå elefanter var hysteriskt roliga, jag gillar mina med såpbubblor istället.

Bläck, blyerts

Började trixa med sugarskulls, hur roligt som helst. Detta är den första färdiga.

Bläck, blyerts

En dag fyllde Josefine år, då skickade jag en sånhär på posten. Banderollen fick ett PUSS också.

Bläck, blyerts