amandahemlig

Hemma sjuk i tre dagar. Sjukt mysigt att kunna ligga i sängen exakt hela dagen och titta på fin tv-serie. Köttade igenom alla Once Upon A Time avsnitt som finns och är helt hooked. Precis vad jag behövde. Drömma sig bort och sen hitta tillbaka. Mitt i all huvudvärk trixade jag ihop en födelsedagsängel till min ängel-tokiga mamma. Och igår drog jag igång en ny sugarskull grej. Hurra!

Jag har aldrig tid med finfrukost annars, på jobbet blir det mest kaffe liksom. Bäst att passa på.
Surdegsknäckebröd med ost och tomat, bacon och perfekt löskokt ägg. Nam.

Inför min 25års dag hittade jag ett recept på sjuka regnbågskakor som jag var helt tvungen att testa. Skitroligt resultat, men tidskrävande. Och kladdigt. Jag struntade i den där sockervaddsessensen och körde med karamellfärg istället för pastafärg. Funkar hur bra som helst. Testa vettja!

Vi är lediga idag, det är så sjukt värt efter en hyffsat jobbig helg. Tassade upp rätt tidigt och tog på de tjockaste strumporna jag kunde hitta, städade och diskade lite, men hängde mest i soffan under täcket. Det är iskallt men soligt idag, så vi bestämde oss för att åka skridskor. Så jävla svårt. Inte för Johan såklart, men för mig.

Finns här med såklart. Där händer det lite mer, lite oftare. Välkomna att smygtitta.

Jag är sämst på att komma upp ur sängen på morgonen, alltså sämst i världen, speciellt nu när det är kallt. Imorse blev jag utburen(!) och placerad i soffan framför Nyhetsmorgon, fick kaffe och frukost serverat och massor av pussar förstås. Det blir inte bättre än så, han är bäst.

Eländig. Försöker bli av med huvudvärken innan jag ska simma ikväll. Tänker att det kanske kan bli min nya grej. Hejdå.

En sjukt produktiv helg. Tack vare mamma och pappa. Smäckte upp tavlor och skyltar i Pandabo't och jag fick ett bryt och tvättade alla överdrag till soffan. Och jag fick hänga med Sofia + hundar hela lördagskvällen. Värt! I söndags drog vi och köpte grejer till 25-års festen och en hallmöbel, äntligen, som jag tänker modda med sprayfärg. Hade jag haft en symaskin hade jag sytt ett fint överdrag till dynan också, men nu har jag ju inte det. Tänkte nog göra något slags "hemma hos"-inlägg snart. Stay tuned.

Vet inte vad jag ska skriva egentligen. 25 år, allt var himla fint. Kalas hemma i mitt Pandabo, tusen kakor, presenter, kramar och smått hysterisk släkt. Precis som det ska vara liksom. Men nu är den slut och jag önskar att födelsedagar varade lite längre. Tack och puss.

Veckans Pannfajt. Uppgift: skriv utifrån en sjuklings perspektiv. Vet inte riktigt hur nöjd jag blev den här gången, men nåväl.

Håret smetade i flottiga stripor runt ansiktet när jag ännu en gång kastade mig över toastolen och gjorde mig av med det min kropp ansåg oönskat. Själv önskade jag att det fick stanna kvar i magen där det hör hemma.

Förvånad över mängden och ljuden jag lyckats få ur mig vilade jag armbågen på sitsen och stödde min febriga panna, strök striporna ur ögonen och andades ut. Där får man för att man avnjöt ”Dagens Paella” på en något tveksam restaurang på en av semesterortens bakgator.

På skakiga ben reste jag mig långsamt upp och tvingade min kropp framåt och slutligen ner i den studsiga hotellsängen på Sunnyside Resort. Den 40 gradiga värmen matchade min egen kroppstemperatur, ingen optimal vistelseplats för den döende precis. Lakanet var blött av svett och tårar och jag kände mig lika miserabel som jag antagligen såg ut.

Min make sov utmattad nere i en av solstolarna vid hotellets pool, glad över att ha valt ”Dagens Soppa” vid restaurangbesöket. Och även om jag själv skickat ner honom dit för att slippa kräkfestivalen var en liten del av mig förbannad för att han inte satt vid min sida och klappade mig på pannan. Beredd att lyda minsta vink om vatten eller spann. Nåväl, utan honom hade jag inte kunnat ta mig till den studsiga hotellsängen överhuvudtaget.

Fan, jag borde vetat bättre.

Jag kan knappt tänka på det här utan att brytas på mitten och aldrig bli hel igen. Han var min i tretton jävla år. Och nu finns han inte mer. Fan.

Förra helgen var det halloweengrejs (ja, jag vet det är helg imorgon igen. Ja, jag vet jag är långsam) Men iallafall så var jag utklädd till typ Johan, fastän det inte riktigt var meningen. Gick på fest, karatefylla och en hel massa förvirring med alla utklädda människor. Vem fan är du? Lördagen gick åt till att bara vilja dö, på söndagen hängde vi på Huseby Julmarknad. Älskar julen! Så, det var den helgen.

Jag skulle ritat idag, men det går bara inte. Så jag struntade i det och skrev istället. En Pennfajts-uppgift där man ska skriva om hur det är att leva med en författare. Varsågoda.

Röklukten sticker till i näsan och jag vaknar med ett ryck. Efter några millisekunders förvirring förstår jag att det är Amanda som sitter med sitt nattsvarta morgonkaffe vid köksfläkten och röker. Stirrandes in i kaklet, precis som hon brukar. Varje morgon. Jag ligger kvar och väntar på ljudet av tangenter. Efter ciggen kommer inspirationen, brukar hon säga. Och det gör den.
Amanda kommer in till mig med en kopp kaffe en halvtimme senare, pussar mig på pannan och stryker mig på kinden. Kärlek i ögonen och nikotinfläckar på fingrarna.
Jag ler och blåser på det rykande kaffet.

Nästan ett kapitel senare ger vi oss ut i höstkylan, svaga solstrålar letar sig igenom trädkronorna, och hon har sin lite för stora stickade mössa på sig. Jag ser hur hon insuper varje ögonblick och ser på saker på ett speciellt sätt. Som om hon ser de för allra första gången. Hon älskar hösten. Ibland tar hon upp sitt anteckningsblock och skriver, små ord med spretig handstil.

Det märks att det är en riktigt bra skrivdag. Hennes hår är ihoptrasslat till en stor knut mitt på huvudet, ögonen är lätt stirriga och det verkar som om hon inte kan skriva fort nog. Tangenterna smattrar, och kaffebryggaren puttrar. Jag vet att hon inte ska bli störd, vill inte tappa spåret.

Men det är ändå de dagarna med skrivkramp jag uppskattar mest. Det är då jag får ha henne för mig själv. Tätt omslingrade i sängen, och jag får vakna av hennes kind mot mitt bröst istället för en stickande röklukt i näsan.

Nu går jag och leker med andra brudar. Efter att ha varit fullt färdig i sisådär två timmar. HEJ!