amandahemlig

Bara senaste veckan känns det som att den där peppen jag brukar känna har kommit tillbaka. Jag vet ju att det är vädrets förtjänst och att jag blir sanslöst glad av sol, trots att jag gärna vill tänka att det är en klyscha och att inget jävla vintermörker biter på mig. Men det gör det. Detta året märkte jag det mer än någonsin, som att trampa runt i en stor grå gegga och aldrig komma någonstans. Nä, fy fan. Att det är varmare ute gör ju också att jag kan dra ut och springa igen, det mår jag jävligt bra av. Fastän jag aldrig någonsin har varit en träningsmänniska. Men såäre. Hejdå!