amandahemlig

Hela denna veckan alltså, har bara varit glad hela tiden. Sprungit, gått en mysrunda i skogen med Emman och medhavt kaffe, ritat, lekt med Johan och bara känt mig liksom lycklig i kroppen. Imorgon är jag ledig, ska åka till Halmstad och äntligen få min lilla ballongtjej tatuerad. Och på kvällen ska vi försöka sitta ute så länge det går i vår trädgård och dricka vin, eller tills tårna fryser och går av. Pusshej.

För att ibland måste man bara rita ingenting som helt plötsligt blir till ett träd med läsk, rosor och en blå uggla.

Precis där jag bor finns en slinga på några kilometer runt en ankdamm. Skitfint med en gammal kvarn och halvläskiga kanadagäss. Jag tänker såhär, det tar ungefär 25-30 minuter att gå/springa runt slingan, gör jag det varje kväll efter jobbet (om det inte regnar för så bad-ass är jag inte) så kommer jag bli sjukt nöjd och förhoppningsvis somna sött. Jag börjar med den här veckan, så får vi se hur det går. Do we have a deal?

Världens finaste dag. Låg och gosade i ett soldränkt sovrum innan jag drog iväg på en springrunda vid halv 10. Sen körde vi ut till forsen och hade riktig knattefika med chokladboll, vetelängd och cola. Sjukt värt. Tror till och med att jag fått någon extra fräkne, utöver de femtontusen jag redan har då såklart. Nu ska jag forstätta med skissen jag kalkerade av igår. Hejrå!

Hemma, favoritstället nummer ett som aldrig blir prick färdigt. Just nu håller jag på med projekt Arbetsplats och blir aldrig riktigt nöjd. Men jag lovade ett slags "hemma hos"-inlägg. Well, here it is.

Matsal.


Tv-rum.


Hall.


Sovrum.


Kök <3

Tredje inlägget idag blir det viktigaste. Ramlade över den här filmen i förmiddags, fruktansvärt fin och hemsk och ni bara måste titta. Seså!

KONY 2012 from INVISIBLE CHILDREN on Vimeo.

Kvällsmat, mitt favoritmål på hela dagen egentligen. Och då menar jag inte kvällsmat som i "middag", utan kvällsmat som i knäckebröd/mackor/fil&flingor. Viktigt. Ikväll blev det knäckisar med cognacsmedwurst. Hade kunnat äta hela paketet rakt upp och ner, men jag hejdade mig efter sju skivor. Dör så gott.

Anyways. Satte som plan för kvällen att rita på Nathalis dödskallar. Klura på och förbättra en tatuering hon redan har. Man kan säga att jag är halvvägs redan, effektiv! Har på mig mina absolut knäppaste shorts och längtar efter att Johan ska komma hem. That's all.

Fick hem världens klänning i finaste glasstyget, den tredje i min Kajsa-samling faktiskt. Puss å kram tillbaka Friendkid.

Bara senaste veckan känns det som att den där peppen jag brukar känna har kommit tillbaka. Jag vet ju att det är vädrets förtjänst och att jag blir sanslöst glad av sol, trots att jag gärna vill tänka att det är en klyscha och att inget jävla vintermörker biter på mig. Men det gör det. Detta året märkte jag det mer än någonsin, som att trampa runt i en stor grå gegga och aldrig komma någonstans. Nä, fy fan. Att det är varmare ute gör ju också att jag kan dra ut och springa igen, det mår jag jävligt bra av. Fastän jag aldrig någonsin har varit en träningsmänniska. Men såäre. Hejdå!

Vaknade klockan 5 och kunde inte somna om. Helt värdelöst. Fixade kaffe och försökte bli kompis med mina Promarkers en stund. Med blandad framgång. Kaffeskakis och tunna linjer går inte riktigt ihop. Tröttnade samtidigt som solen gick upp. Drog ut på skogspromenad vid 8 och det var sådär gnistrande kallt ute. Hemma innan 9, nöjd med mig själv. Men, vad ska jag nu göra?


Någon slags ballerina väl.