Tjugosex den tjugofemte.
26. Den nya åldern. Vi firade med mimosas i Pandabo't och jag kanske fick i mig en eller fem för många och lyckades bli sådär makalöst full. Som tur var hade jag Angelica vid min sida, som jag dagen efter kräktes ikapp med. Ja ni ser ju skicket här nedan. Men ändå, värd kväll!
Söndagen efter kom fina familjen på traditionellt kalas. Med allt vad det innebär (förutom tårta som enligt mig är överskattat, jamen skjut mig då era jävlar).
Gimme somethin'
Jag befinner mig just nu i någon slags livsgegga. Hjärnan spretar åt alla håll och jag får inte styr på någonting alls. Projekt blir halvfärdiga (om ens det) och allt känns lite "äh, det kvittar väl". Samtidigt som det river i själen efter lite action, lite liv, lite avslut. Ändå står allt still. Ska det verkligen behöva vara såhär bara för att det är vinter? Eller vad är the dealio?
